Intervju med Tom Charnock från The Dreamcast Junkyard

Posted on by Adam Lundgren

intervjutom

För att en retrospelscen ska vara relevant behövs pionjärer. Folk som hela tiden gör det lilla extra, inte för egen vinning, utan för den stora massans.
Tom Charnock är just en sådan människa. För över tio år sedan startade han en blygsam blogg, vid namn The Dreamcast Junkyard, i syfte att dokumentera sitt Dreamcast-samlande, men snart växte sig sajten större, för att idag anses vara en av de absolut viktigaste sajterna om Dreamcast.

 

Toms spelintresse började dock långt tidigare. Hans första egna konsol var Sega Mega Drive, och efter den har han ägt varje Sega-konsol. Mega CD, 32x, Saturn för att sedan falla för Dreamcast.
Som ett stort Sega-fan följde han tidigt utvecklingen av Dreamcasten som till en början ryktades vara en tillbyggnad till Saturn som tillät spelare spela Virtua Figher 3. Lyckligtvis hade Sega lärt sig från sina misstag med Mega Drives påbyggnader och valde att skapa en helt ny konsol istället.
– När jag såg de illustrerade  bilderna på den då namnlösa konsolen som skulle bli uppföljaren till Saturn i dåtidens spelmagasin visste jag direkt att jag var tvungen att köpa den när den kom ut, berättar Tom.
När Nintendo 64 släpptes övergav han tillfälligt Sega-lägret för att sedan sälja den lagom till releasen av Dreamcast, i slutet av 1999.
Detta var dock inte första gången han spelade Dreamcast. En nära vän till Tom hade nämligen köpt en importerad konsol från Japan redan i början av 1999. Han fick då testa på att spela Virtua Fighter 3tb och Dynamite Deka (som sedermera i Europa fick namnet Dynamite Cop), och han var fast.
– Det första spelet jag ägde var Speed Devils, som jag köpte innan jag ens hade köpt en Dreamcast. Jag minns att jag brukade titta på bilderna på baksidan av spelet och längta till den dagen jag fick spela det.

 

Sedan dess har hans spelsamling naturligtvis växt kopiöst. Idag sitter han på en näst intill komplett PAL-samling och ungefär 50 USA- och Japan-releaser.
Och det är inte bara spel som är imponerande i hans samling, han besitter även väldigt sällsynt hårdvara.
– Jag har en del special edition-Dreamcasts, däribland den japanska utgåvan vid namn R#7 och den amerikanska Sega Sports-versionen. Jag har också leksaksminiatyrkonsoler, Legomodeller, planscher, reklamstånd, en Dreamcast-jacka, DreamEye, mängder med Dreamcast-relaterade T-shirts, nyckelringar och böcker. En pryl i min samling som jag är stolt över att äga är karaokemaskinen. Den är inte användbar längre då det krävs en anslutning till sedan länge nedlagda servrar online, men det är en pryl som jag aldrig trodde att jag skulle ha i min ägo.

 

Tom startade The Dreamcast Junkyard sent år 2005. Efter att ha sålt sin första Dreamcast år 2001 för att köpa Ps2, Gamecube och Xbox, köpte han återigen en ny Dreamcast, efter att ha sett konsolen i ett skyltfönster för 30 pund (ungefär 400 kronor med dåtidens värde). En dag satt han och slösurfade då han hittade Blogger, en sajt där folk kunde skapa egna bloggar helt kostnadsfritt. Utan att reflektera så mycket över vad bloggen skulle kunna bli i framtiden, startade han The Dreamcast Junkyard, med huvudsyfte att dokumentera sina upplevelser med alla de spelen han tidigare haft i sin ägo.
År 2005 var Dreamcast-spel ofantligt billiga då konsolen citattom1officiellt varit död i flera år, och de flesta spelen kunde hittas för bara några pund i lokala spelbutiker och på Ebay. I takt med att spelsamlingen växte, växte även inläggen på bloggen.
– Jag försökte göra inläggen så roliga och intressanta som möjligt, samtidigt som folk fick lära känna mig som person och få en inblick i hur mitt liv såg ut när jag samlade på spelen. Jag skrev om alla långa tågresor för att hitta nya spelaffärer, de skitjobb jag tog för att kunna ha råd med öl och nya Dreamcast-spel, läsare fick följa med i mitt vardagliga liv.

Men över åren förändrades sajten. Vad som startade som en blogg förvandlades med tiden till en fullmatad sajt full med nyheter och recensioner, och även om det i grunden är just en blogg, så är sajten idag väldigt olik den som startades för över tio år sedan.
– Förr var det knappt någon som läste vad jag skrev så jag hade i princip fria händer att skriva precis vad jag ville. Sakta men säkert började besökare från hela världen hitta mina inlägg och plötsligt hade jag en mindre publik. Jag var rätt förvånad över att det var så pass många människor som också delade mitt intresse och min kärlek för konsolen, för för min egen del har det alltid känts som Dreamcast varit en bortglömd konsol.

dreamcastjunkyard

 

Ungefär ett år efter Tom startat The Dreamcast Junkyard anslöt Aaron, även känd som Gagaman, och började även han skriva om spelen han köpt och nya upptäckter han hittat online om Dreamcast. Snart anslöt sig även Barry och Caleb, tillsammans med andra co-writers som inte längre är med i teamet, bland annat Simon (som är känd som Father Krishna), och inläggen på sajten ökade dramatiskt.
– Det kändes häftigt att Caleb och Barry ville vara med och skriva eftersom de hade en annan upplevelse med Dreamcast, eftersom de båda är bosatta i USA. I och med att jag själv bor i Storbritannien hade jag full koll på PAL-spelen, men mindre koll på just NTSC (de amerikanska utgåvorna). Genom åren har folk kommit och gått men det crewet som vi har just nu på The Dreamcast Junkyard är tämligen spektakulärt. Jag tror att vi har hela världen täkt nu. Scott och Ross är oerhört insatta i NAOMI, Lindberg och Atomiswave-hårdvara utöver deras gedigna spelintresse. Ross bor i Japan så han ger ett helt nytt perspektiv till teamet. Scott bor i Australien och har på så vis en helt annan erfarenhet när det kommer till Dreamcast och hur konsolen hanterades i den delen av världen. Vi har även Rob som är ett stort fan av allt som har med Japan att göra och som besitter en enorm kunskap inom fightingspel och SNK. Xander, som är musiker, intresserar sig för den musikaliska delen av spelutvecklingen och har skrivit fascinerande artiklar om Dreamcast-musik och kompositörer. Gaz skriver inte så mycket längre på sajten men gör ett ypperligt jobb på de event som sajten har deltagit i. Den nyaste medlemmen är Mike som skrev den fantastiska Dreamcast Collectors Guide, och som besitter en näst intill heltäckande kunskap om alla Dreamcast-spel som någonsin släppts. Samtliga i crewet är oerhört insatta i Dreamcast och dess spelbibliotek och jag kan inte tacka dem nog för att de vill vara med och bidra med sina erfarenheter. Det är en fantastisk mix av härliga personligheter och olika sätt att skriva. Jag önskar att vi alla kunde samlas en vacker dag och ta en öl ihop, berättar Tom och skrattar.

tomcharnock3

I december i fiol fyllde sajten tio år. Hundratals artiklar, nyheter, intervjuer och upptäckter har dokumenterats på The Dreamcast Junkyard.
– Några artiklar ligger mig varmt om hjärtat. Jag minns när Aaron skrev en artikel där han trodde att han hade upptäckt att World Series Baseball kunde kontrolleras genom att svinga Dreamcast-marackasen, och den artikeln exploderade i mainstreammedia. I teorin hade han upptäckt att Wii:s mekanik minsann inte var så revolutionerande, utan Dreamcast hade haft denna funktionen flera år tidigare. I praktiken hade han fel, och tvingades be om ursäkt, när han insåg att spelet hade varit på ”Demo mode” och spelat sig självt. Det finns flertalet artiklar som jag gillade att skriva eller läsa, ”Expanding the Dreamcast Collection”-serien som skrevs av Ross och Scott fascinerade mig. På ett personligt plan är en av mina favoritartiklar är min titt på Alone in the Dark där jag upptäckte kopplingen till en av mina absoluta favoritförfattare, HP Lovecraft. Med det sagt, att skryta om de fantastiska texter jag skrivit låter bara narcissistiskt så jag säger bara att jag tycker om att skriva och läsa det som de andra i crewet skrivit.

 

I april 2015 tog sajten ett nytt kliv. Från textbaserad till att även leverara ljud – i form av en podcast. The DreamPod lanserades och slog ner som en bomb i Dreamcast-retroscenen.
Avsnitten som släpptes var ungefär en timme långa och bestod av vilka spel medlemmarna spelat och köpt på sistone, nyhetsbevakning, retrokoll, genomgång av ett spel på djupet och mycket annat smått och gott. Bland höjdpunkterna hör när vi bland annat får höra när medlemmarna diskuterar Segas desperata försök att stjäla uppmärksamhet från releasen av Playstation 2 genom att arrangera ”The Dreamcast Spud Dive”, vilket var ett publikt event där de tävlande hoppade i en pool av potatismos för att hitta bokstäverna ”Sega Dreamcast”. En annan höjdpunkt är när de intervjuar röstskådespelaren som lånade ut sin röst till Ryo Hazuki från Shenmue. I och med tillägget podcast på hemsidan kändes det som att man fick lära känna personerna bakom de texterna man läst i så många år.
citattom2– The Dreamcast Junkyard hade hållit på i nästan tio år innan vi tog steget och start The DreamPod. Jag var redan en av co-hosterna i Retro Collects podcast och jag kände att jag ville starta en egen pod där jag hade helt fria händer att diskutera de ämnen jag ville, kunna bjuda in de gäster jag ville ha med och så vidare. Så jag pratade med de andra i crewet och bollen var i rullning. The DreamPod är en väldigt nischad podcast där vi egentligen enbart pratar om just Dreamcast, och det har byggt upp en helt ny följarkrets. Vi får inte riktigt siffrorna som de andra retropoddarna då vi är limiterade till faktumet att ingen bor i närheten av varandra utan enbart har internet att koppla ihop oss och spela in. Ytterligare ett tillägg är att samtliga i princip bor i olika tidszoner. Men å andra sidan fokuserar vi inte så mycket på just nedladdningstoplistan eller antalet nedladdningar, vi gör detta för att vi älskar att prata om Dreamcast. Jag trodde dock inte att vi skulle komma upp till över 30 avsnitt.

 

ultimatecollectorsguide

Under en kort period förra året lanserades The Dreamcast Collector’s Guide, en komplett guidebok till samtliga spel släppta till Dreamcast, med detaljerad information om olika utgåvor och specialversioner. Men så plötsligt försvann den. Tom berättar:
– Boken skrevs av Mike Phelan (som sedermera blev en del av The Dreamcast Junkyard crew) och var en lång lista spel, mest för sitt eget samlande, likt en personlig checklista. En dag mailade han mig den och frågade vad jag tyckte om den. Jag tyckte den var häpnadsväckande och tänkte att detta kan vi göra något spännande med, så vi kontaktade en förläggare, fick ett omslag skapat av Phil Hockaday, en vän till mig som jobbar som grafisk designer, och tryckte upp en första upplaga. Intresset var stort när vi berättade om vad vi hade skapat och de första upplagorna sålde slut otroligt snabbt. Som ett tack till Sega Europe för att de hjälpte oss sponsra vårt tioårsjubileum skickade vi även en kopia till dem och de älskade den också. De var väldigt entusiastiska över det fantastiska arbetet och den detaljrikedom som Mike lagt ner i skapandet av guideboken. Det var härligt att få så pass bra respons från Sega, det företaget som vi varit fans av hela våra liv. De twittrade även om den och highlightade den på deras Youtubesida.
Tyvärr fick vi efter några dagar ett mail från Sega Europas rättsliga avdelning där de bad oss att sluta sälja den. Vi designade om omslaget för att tydligt säga att detta inte var en officiell Sega-produkt men det rättsliga teamet var fortfarande inte nöjda och bad oss igen att sluta sälja den. För att inte hamna i blåsväder med ett gigantiskt företag och riskera en stämning tvingades vi sluta sälja den och projektet ligger nu på is. Den kan fortfarande laddas ner helt gratis från vår hemsida men jag tror att folk vill ha en fysisk version att hålla i sina händer. I vårt försök att klura ut detta med Sega har vi mötts av tystnad, jag har även försökt kontakta flera utgivare men samma sak där, tystnad. Framtiden får utvisa vad som händer med vår guidebok.

 

Det är märkbart att Dreamcast, och inte minst hela retroscenen, har ökat exponentiellt de senaste åren. Det släpps fler spel i år, 2016, än vad det gjorde under år 2002, det året som Sega beslutade sig för att lägga ner produktionen av Dreamcast – vilket i sig är förbluffande.
– Just nu är det en väldigt spännande tidpunkt att vara involverad i Dreamcast-scenen. På grund av konsolens ”officiellt” korta livstid var det många som missade den helt och dessa människor återupptäcker nu hur fantastisk den var för sin tid. Dreamcast har uppnått en ny status och på något vis anses den fortfarande vara en cool retromaskin. Jag tror att detta delvis beror på att spelen fortfarande ser mycket bra ut, och inte kan jämföras på långa vägar med Nintendo 64 och Playstation, och inte är långt bakom de efterföljande konsolerna Playstation 2, Gamecube och Xbox. Många människor jag pratar med på uställningar, spelevent och retrogalor är överraskade när de ser en Dreamcast, mycket på grund av att de inte hade förväntat sig att spelen skulle se så pass bra ut. På grund av denna renässansen har Dreamcast blivit väldigt populär bland indieutvecklare, och om du släpper ett spel till konsolen finns det stor sannolikhet att mainstreammedia kommer skriva om det. När det kommer till osläppta spel och läckta uppföljare så kan vi konstatera att det var mängder med spel under utveckling när Dreamcast lades ner av Sega, som tvingades läggas på hyllan. Jag tror att det finns mängder med hemligheter att upptäcka när det kommer till osläppta spel. Lita på mig – det finns många mer osläppta spel att hitta.
Tom fortsätter:
– Jag tror att så länge det finns fungerande Dreamcasts kommer det alltid finnas ett community. Folk som var där 9/9-99 och folk som upptäcker konsolen idag, samtliga bildar en påläst fanbase som är fantastisk att vara en del av. Social media har på senare åren blivit ett bra sätt att hjälpa folk få upp ögonen för konsolen och The Dreamcast Junkyard, speciellt Facebookgruppen och vår Facebooksida, eftersom dessa ger oss en plattform av dela med oss av nya artiklar, videos och podcasts, samtidigt som det ger oss möjligheten att kommunicera med läsarna och lyssnarna. Vi är inte på långa vägar i närheten av Giant Bomb eller IGN, men till skillnad från de sajterna handlar detta mer om fansen. På grund av folks öppenhet och viljan att diskutera, hjälper det oss i det vi gör otroligt mycket.

 

The Dreamcast Junkyard anses idag vara en mittpunkt på nätet för Dreamcast-scenen. Det går inte nog att understryka hur mycket sajten har hjälpt communityt med kunskap, fakta och underhållning, i över tio år.citattom3
– Det är verkligen fantastiskt hur den lilla personliga bloggen jag startade i mitt pojkrum för att roa mig själv blev en så pass stor sajt. Jag kan dock inte ta åt mig all ära, men det är verkligen omtumlande att bli omnämnd i samma andetag som andra stora Sega-siter och bli länkad av så många andra gamingsajter. Många indieutvecklare vänder sig till hängivna sajter som The Dreamcast Junkyard för att få ut ordet om deras nya spel och jag är otroligt tacksam för att sajten anses vara just det.
Jag tror att events kommer spela en stor roll för The Dreamcast Junkyard i framtiden, samtliga i vårt crew tycker om att vara en del av dem eftersom det ger en chans att träffa andra människor med samma intresse för retroscenen. Inte bara det, events ger oss möjligheten att prata med en ny publik och unga gamers som kanske inte ens var födda under Dreamcast era – unga gamers blir alltid oerhört fascinerade av Dreamcast av någon anledning!

Eventen som The Dreamcast Junkyard har deltagit i har bara varit i Storbritannien men Tom hoppas på att kunna besöka retroevents i andra länder. När det kommer till sajten kommer fokus fortsätta ligga på att spana efter nyheter, recensera nya indiespel och fortsätta med The DreamPod, så länge som folk vill lyssna på den.
– Precis som Dreamcast, kommer vi inte försvinna. Vi är här för att stanna.

 

Leave A Response